Rotfylld tand är en död tand

En rotfylld tand är en död tand då den saknar nerver och blodkärl. Ofta föregås rotfyllningen av en infektion, som orsakar inflammation och smärta. Då har bakterier trängt ner i pulpan och rotkanalerna.

Men det kan också handla om en olycka där tanden skadats så svårt att tandläkaren bedömer att den inte är livskraftig. Rotfylls en sådan tand snabbt finn där inga bakterier från början i pulpan och rotkanalerna, men snart börjar mikroorganismer att kolonisera dentinkanalerna då tanden är död.

Rotfyllda tänder innehåller därför alltid bakterier och bakteriegifter som kan skada kroppen på många olika sätt. Smärta, extrem trötthet, infektionskänslighet och flera kroniska sjukdomar kan bero på giftiga rotfyllda tänder. Se mer under fliken min historia på Tf:s hemsida där medlemmar berättar om symtom och tillfrisknande efter att bland annat rotfyllda tänder tagits bort.

Svårt beslut
Någon riktig evidens för att rotfylla infekterade tänder finns inte och Tf:s bedömning är att det än så länge är bäst att ta bort tänder som har infektioner i rotkanalerna. Forskning visar att dessa tänder ofta har infektioner i rotspetsen och äldre forskning visar att de alltid innehåller bakterier.

Att ta bort en tand är traumatiskt, men det kan också bli allvarliga problem om den rotfylls. Viktigt är att själv ta ställning och att vara tillräckligt informerad för att kunna fatta ett klokt beslut. Läs på själv och diskutera sedan med din tandläkare.

Här nedan beskrivs hur det går till att rotfylla en tand och lite om riskerna. Kompletterande information finns under flikarna "Infektioner i tänder" och "Infektioner i käkbenet".

Många rotfyllningar är inte optimalt gjorda, vilket innebär att tandläkaren inte lyckats göra rotfyllningen tillräckligt tät. Ibland kan filar gå av och får tandläkaren inte bort den så kan rotfyllningen inte nå rotspetsen. Bakterier kan frodas i små hålrum, vilket ökar risken för symtom. Se mer här.

Men även en bra gjord rotfyllning kan ge besvär. Hjärtinfarkter och vissa former av cancer kopplas till bakterier i rotfyllda tänder, vilket också är bra att veta innan man fattar beslut om att rotfylla. Se mer här.

Så här går en rotfyllning till
Viktigast för tandläkaren är att ta bort all infekterad och död pulpavävnad. Framtänderna har bara en rotkanal och är lättare att rotfylla medan kindtänderna har två, tre eller fyra rotkanaler. Ibland kan också sidokanaler finnas och om de bildar som ett delta med många fina trådar är de omöjliga att rotfylla.

Tandläkaren röntgar först för att få veta hur många rotkanaler som finns och hur de ser ut. Med vanlig tandläkarröntgen kan man dock missa en kanal och därför använder tandläkare ibland CBCT-röntgen (3-dimentionell röntgen).

Röntgenbild tas för att lokalisera tandens rötter och rotkanaler

Bilden visar en vanlig tandläkarröntgen i vilken man kan se rotkanalernas utbredning. Tanden till vänster ser frisk ut medan den till höger är rotfylld. (Foto Irene Brednert-Jonsson)

Om tanden redan är död behövs ingen bedövning. Vid pulpit (pulpainflammation), som är mycket smärtsamt, lever tanden och bedövning behövs. Ibland kan det vara svårt att få bedövningen att ta vid kraftig inflammation och då kan tandläkaren lägga bedövningen direkt i pulpan.

Rötterna rensas från dött biologiskt material med olika sorts små filar som förs in i de olika rotkanalerna ovanifrån. Tandläkare kan också använda så kallad maskinrensning. Samtidigt som rotkanalerna rensas spolas de med en bakteriedödande vätska (ofta natriumhypoklorit och EDTA). Se youtubefilmen om hur en rotfyllning går till.

Tandläkaren använder olika filar/borrar för att rensa bort infekterat material i rotkanalen. Detta kräver stor noggrannhet och tar tid. Har bakterierna nått rotspetsen måste de också tas bort.

Vätskeflödet i de små dentinkanalerna upphör när pulpans blodkärl är borta, vilket gör att bakterier, svampar med mera etablerar sig i dem (se mer under fliken tandinfektioner). Problemet är att rötterna ofta är böjda eller är lite gropiga på insidan eller så är de alltför smala. Det är kort sagt svårt att komma åt att rensa rent överallt.

Detta märks inte alltid vid själva behandlingen utan mer på att läkningen uteblir och att man har fortsatta symtom eller att symtom kommer längre fram i tiden. Finns infektion kvar i rotspetsen kan en så kallad rotspetsoperation göras. Det innebär att man går in genom käkbenet för att slipa bort rotspetsen och täta underifrån.

Omöjligt bli av med bakterierna
Tandläkarens mål är att få helt bakteriefritt inuti rotkanalen. Det gör tandläkaren genom att med en fil rensa bort organiskt material och därefter skölja med koksaltlösning och i vissa fall med svag formaldehydlösning.

Möjlighet finns att rensa med tandläkarlaser och reslutatet av sådan rensning tycks bli mer effektiv än att spola med bakteriedödande medel. Det lasern gör är att via energistrålarna "ta sönder" bakterier och andra mikroorganismer och man kan med den metoden nå en bit in i dentinkanalerna.

Forskning visar dock att med dagens metoder är det omöjligt att få en helt bakteriefri lösning. Anledningen är att tanden är död och det finns alltid hålrum inklusive dentinkanaler i vilka bakterier och andra mikroorganismer kan växa till. Bakteriegifter med mera kan sedan komma ut i kroppen och påverka hälsan på flera olika sätt. Men framtida innovationer kanske hittar lösningar.

Dentinkanalerna genomkorsar tanden på tvären och rymmer små bakterier och andra mikroorganismer. Man har omkring tre kilometer dentinkanaler i en enda tand.

En rotfyllning kräver ofta flera tandläkarbesök. När tandläkaren rensat rotkanalerna läggs oftast ett inlägg av kalciumhydroxid som är basiskt och aggressivt mot bakterier och andra mikroorganismer. Det händer också att tandläkare rotfyller direkt med guttaperka.

Men inte heller med inlägg av kalciumhydroxid kommer man tillräckligt effektivt åt mikroorganismerna i dentinkanalerna (se mer under fliken "Tandinfektioner") då de har förmåga att överleva de mest hårdhänta utrotningsförsök.

Tf kan konstatera att inte ens en mycket skicklig rotspecialist klarar att få helt rent i rotkanalerna. Anledningen är främst bakteriefilm längs rotkanalens väggar samt mikroorganismer som etablerats i dentinkanalerna.

Rotfyllningsmaterial
En permanent rotfyllning görs mestadels med guttaperka, men även andra mer biokompatibla material finns. För att klistra fast rotfyllningsmaterialet mot rotkanalernas kanter behövs så kallade sealers och flertalet av dem är giftiga för cellerna.

Vissa innehåller eugenol (nejlikolja) som en del personer är känsliga för. Även rotfyllningar med så kallad N2 innehåller eugenol. Andra problem med rotfyllningsmaterial och sealers kan vara att de innehåller plastmonomeren metakrylat, colofonium, färgämnen, röntgenkontrastmedel etc.

Kontrollera därför alltid innehållsförteckningen på de material som används. Både tandläkarens skicklighet och vilket material som används har betydelse för hur bra rotfyllningen blir. Känsliga individer kan, som redan nämnts, få allvarliga reaktioner mot sealers eller mot själva rotfyllningsmaterialet.

Alltid bakterier i rotfyllda tänder
Anledningen till att Tf avråder från att rotfylla tänder är förekomsten av bakterier, svampar och andra mikroorganismer i rot- och dentinkanalerna. Det går helt enkelt inte att med dagens teknik få helt bakteriefritt.

Av en doktorsavhandling från 2008 framgår att 51 procent av undersökta ungdomars rotfyllda tänder hade sjukliga förändringar (studien gjordes i Malmö bland 15- och 19-åringar). Tidigare har Ingrid Brynolf i en doktorsavhandling redovisat problem med rotfyllda tänder.

Modern forskning visar bland annat att rotfyllda tänder kan minska mitokondriernas bildning av energi sannolikt beroende på de gifter som bildas. En del "kroniska sjukdomar" kan bero på mikroorganismer och gifter från rotfyllda tänder och/eller inflammationsdrivande processer.

Rotfyllda tänder innehåller oftast gifter av många olika slag, bland dem svampgifter, som man i andra sammanhang varnar för. En särskild mätmetod för att kontrollera gifter i rotfyllda tänder finns utvecklad och säljs bland annat i Tyskland. Se mer här.

Om rotfyllningen är otät, det vill säga om tandläkaren inte täppt igen rotkanalen ordentligt kan bakterier med mera kvarstå och föröka sig. Ofta handlar det om hur rotkanalerna är utformade (deras anatomi). Böjda och gropiga kanaler är svåra att fylla och dessutom ökar det risken för att filar går av. Sådana filfragment lämnas oftast kvar i rotkanalen och hindrar därmed tandläkaren att fortsätta fyllningen ner i rotkanalens spets.

Om patienten har besvär av rotfyllningen på grund av kvarvarande bakterier och inflammationer rekommenderar Socialstyrelsen revision, det vill säga omgörning av rotfyllningen. Rent praktiskt är det dock svårt att göra om en dålig rotfyllning då tandläkaren i sådana fall oftast har tandens anatomi emot sig.

Rotfyllda tänder liksom andra infektioner i munhålan kan sprida bakterier till blodet och övriga kroppen. Sepsis (blodförgiftning) är ett tillstånd som ofta leder till döden och de skadliga bakterierna kan komma från munhålan. Se mer sepsis.org.

Rotfylld tand

Själva rotfyllningen framträder rosa och lite röd på den itusågade tanden. Bakterier har etablerats där fyllningen inte är riktigt tät, vilket syns som mörka fläckar. På vänstra halvans högra kanal har rotfyllningen inte nått ner i spetsen av rotkanalen och där har en lite större infektion etablerats. (Foto Erik Davidsson).

Vilka bakterier finns i rotfyllda tänder?
Modern forskning visar att många patogena bakterier finns i rotfyllda tänder och oftast handlar det om en blandflora av mikroorganismer.

De grupper av bakterier som hittas tillhör ofta Enterococci, Streptococci, Lactobacilli, Eubacterium och Filifactor. Även Actinomyces och Treponema är vanliga i rotfyllda tänder liksom svampar som exempelvis Candida-arter.

Enterococci faecealis har en del virulenta egenskaper och är mycket långlivad. Denna bakterier sätter sig gärna i dentinkanalerna, som går tvärs igenom tanden. Som tidigare nämnts finns inte längre något naturligt flöde i en död tands dentinkanaler och bakterier etablerar sig därför där.

Tidiga varningar
Redan på 1920-talet varnade tandläkare Weston A Price för att rotfylla tänder på grund av risk för allvarlig sjukdom. Han gjorde intressanta studier genom att operera in utdragna rotfyllda tänder eller fragment av dem under huden på kaniner.

Samtliga kaniner fick de sjukdomar tandens bärare hade haft samtidigt som personen som haft tanden tillfrisknade. De flesta kaniner dog inom en tiodagarsperiod. Price odlade också bakterier från rotfyllda tänder och fann många sjukdomsframkallande sådana. Se mer i Price bok "Nutrition and Physical degeneration" eller på på Tf:s hemsida.

I slutet av förra seklet återupptäcktes tandläkare Price forskning bland annat av George Meinig (intervju youtube) och av Hal Huggins (intervju youtube). De båda varnade för att rotfylla tänder på grund av risker med patogena bakterier och andra mikroorganismer. Båda skrev var sin bok om detta, se mer nedan.

Nu har forskare vid Karolinska institutet kartlagt de bakterier som finns i munhålan, det vill säga i tandköttet, tandköttsfickor, rotfyllningar och i käkbenet. Forskningen bekräftar det som forskare från 1900-talet kom fram till. Till forskningsrapporten.

Socialstyrelsen vilseleder tandläkare
Har man en rotfylld tand som man känner besvär av bör den tas bort. Detsamma gäller om man har symtom som förknippas med den rotfyllda tanden.

Tidigare har konstaterats att alla rotfyllda tänder är infekterade, vilket i sig innebär risker för hälsan. Det blir alltmer uppenbart att det finns kopplingar mellan munhålans mikroorganismer och olika sjukdomar och därför bör den som har rotfyllningar vara uppmärksam.

I Socialstyrelsens riktlinjer för tandvården rekommenderas omgörning av rotfyllningar som ger besvär, men där står också att alternativet att ta bort tanden finns. Många tandläkare tror att det är förbjudet att ta bort rotfyllda tänder och därmed kan man betrakta riktlinjerna som vilseledande.

De skulle behöva förtydligas med att patienten ska få information vad en rotfyllning innebär, andelen som lyckas och eventuella risker innan patienten själv tar ställning till om tanden ska rotfyllas eller tas bort.

För närvarande är det svårt att hitta en tandläkare villig att ta bort rotfyllda tänder, trots att patienten önskar det och har besvär. Tandhälsoförbundet tipsar sina medlemmar om tandläkare som är beredda att ta bort rotfyllda tänder.

Svårigheter att se infektioner på röntgen
Det kan vara svårt att se infektioner runt rotfyllda tänder på vanliga röntgenbilder. 3-D-röntgen (CBCT) visar ofta, men inte alltid, förändringar runt roten eller i rotspetsen och därför kan sådan röntgen behövas.

Syns ingenting kan det ändå vara problem. (Se mer om olika röntgenmetoder i Tf-bladet). Man känner sin kropp bäst själv och upplever man spänningar eller obehag runt tanden eller har andra besvär som förknippas med rotfyllningen bör den tas bort.

Enligt Weston A Price forskning kan patienter med till synes fina rotfyllningar ändå ha besvär av dem. Det handlar om immunförsvarets aktivitet och har man ett bra sådant kapslar bakterierna in sig och kroppen klarar att hantera dem och röntgen visar infektion.

Ett dåligt immunförsvar däremot leder till att bakterier och bakteriegifter tränger ut i vävnaderna och förs runt till kroppens organ med blodet. Då kan allvarliga symtom uppstå var som helst, trots att rotfyllningen ser bra ut på röntgen.

Inte bara bakterier påverkar kroppen. I käkbenet kan också inflammationer uppstå påverkade av bakterier, dentala material eller något annat. I vissa fall kan inflammationer i käkbenet skapa cytokinstormar som ökar inflammerad vävnad och som i allra högsta grad påverkar immunförsvarets funktion.

Nya diagnosmetoder
Den tyske tandläkaren Johann Lechner använder ultraljud för att upptäcka inflammationer/infektioner och har för detta utvecklat apparaten CaviTAU. Än så länge finns ingen svensk tandläkare som har en sådan. Lechner mäter också immunoglobulinet/kemokinen RANTES.

Höga halter tyder på inflammation. RANTES är en cytokin (CCL5) som mäts rutinmässigt i blodet, men sällan av tandläkare. Denna cytokin finns i högre halter i käkbenet än i andra organ i kroppen och indikerar i höga halter inflammation.

Bakterieprover kan tas från tandrot eller käkben, men även i dessa fall finns få laboratorier som gör korrekta analyser. Ofta är bakterier i rotfyllda tänder eller i dess dentinkanaler svåra att odla då de inte tål syre. Proverna behöver därför skickas till laboratorier som kan göra DNA/RNA-analyser. Ofta finns en blandflora av bakterier.

Om käkbenet påverkats kan biopsier (vävnadsprover) tas från benmärgen och skickas för analys utomlands. Se mer under fliken käkbensinfektioner.

Inga bakterier får finnas kvar
När en infekterad eller rotfylld tand tas bort är det viktigt att tandläkaren rensar ordentligt så att inga rester av bakterier, inflammerad vävnad etc. finns kvar i käkbenet. Se mer under fliken "Borttagning och ersättning av tand". Under den rubriken kan du också läsa om vad man kan ersätta en borttagen tand med.

Intressanta artiklar om rotfyllningar:
Rotfyllningar ger ofta kroniska hälsobesvär - tanden blir en giftbomb. Öckert, K, Tf-bladet nr 1/2020
Mer om rotfyllda tänder. Lidmark, A-M, Tf-bladet nr 2/2021
Rotfyllning eller inte? Intervju med tandläkare Irene Brednert-Jonsson. Lidmark, A-M, Tf-bladet nr 2/2020
Vilken sorts röntgen passar bäst? Lidmark, A-M, Tf-bladet nr 3/2020
Root Canal Danger. Hal Huggins

Intressanta böcker om rotfyllningar att ta del av:
Kulacs, R & Levy, T.E: The toxic tooth. How a root canal could be making you sick. MedFox Publishin, 2014
Gammal, R: The Garbage Collector, 2022
Huggins, HA & Levy, TE: Uniformed Consent, 1999
Meinig, GE: Root Canal Cover-up, 9:e upplagan 2008
Price, WA: Dental Focal Infections, 1923